Mangfald er i nord erstattet med enfald
Interpellationsdebatten Demokrati- och rättighetsfrågor i norra Sverige med Riksdagsledamot Elsa Widding og Landsbygdsminister Peter Kullgren løfter opp en viktig debatt i Fennoskandia.
Widding tok 11. juni et oppgjør med dagens svenske rasepolitikk. Det ensidige fokuset på samer er en hån mot urskandinaver og kväner / tornedalingar / lantalaiset. Disse gruppene har vært i de samme områdene minst like lenge som samene. Forskning løfter nå opp fakta om mange folkegrupper og næringer i Nord-Sverige. Det er på tide med en politikk som er basert på vitenskapelige fakta.
Vi har hatt 100 år med en urfolks-/rasepolitikk som skaper andre klasses medborgere. Elsa Widding tok opp eksemplet med tvangsflyttingen av fjällbönder for å gi plass til samer og rennäring. Hun henviste til Verdenserklæringen for menneskerettigheter artikkel 1: Alle mennesker er født frie og med samme menneskeverd og menneskerettigheter. De er utstyrt med fornuft og samvittighet og bør handle mot hverandre i brorskapets ånd. (Denne gjelder for Sverige og alle FNs medlemsland).
Styreleder Rune Bjerkli i det fellesnordiske Kvenlandsförbundet kjenner seg igjen i beskrivelsen Widding gjør av Sverige. Det er enda verre i Norge.
Når vi kjemper for vår sak blir vi anklaget for å være i mot det samiske. Det er en farlig utvikling, sier Widding i Riksdagen: Politikerne må våge å ta opp disse spørsmålene.
Kvensk Finsk Riksforbund krever nå at Nordisk samekonvensjon settes på pause. Vi er ikke konsultert. En analyse av konsekvensene for blant annet kvener/finner i Norge er helt naturlig før saken behandles videre.
Video med debatten:
INTERPELLATION SVERIGES RIKSDAG
Interpellation 2023/24:783 Demokrati- och rättighetsfrågor i norra Sverige
av Elsa Widding (-)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Med anledning av det pågående arbetet i utredningen om jakt och fiske och den del av uppdraget som handlar om att utreda inom vilka delar av statligt ägd mark som samebyar har ensamrätt i förhållande till staten aktualiseras frågor om demokrati, rättsstatens principer och hänsyn till urfolk och ursprungsfolk.
Den nuvarande svenska urfolkspolitiken vilar i dag på politiska grunder och riktlinjer som formades under 1800-talet. Sedan dess har mycket kunskap tillkommit genom forskning – inte minst inom historia, geografi, arkeologi, molekylärgenetik och arkeogenetik. En helt ny kunskapsunderstödd beskrivning av den tidiga invandringen och etableringen av folk, kulturer och näringar i Sverige, norra Skandinavien och Norden växer nu fram. Den uppdaterade synen på och kunskapen om den tidiga invandringen till Sverige återspeglas dock inte i den nationella politiken.
Utredningen Jakt och fiske i renbetesland tar exempelvis utgångspunkt i ett föråldrat synsätt som rimmar mycket illa med dagens forskning och kunskap om Sveriges urbefolkning. Likväl föreslås långtgående förändringar vad gäller demokrati, rättsstatens principer och hänsynstaganden till urfolk och ursprungsfolk.
Dessa förändringar berör flera kulturkretsar och stora folkgrupper i norra Sverige, liksom intressen vad gäller nyttjande av mark, vatten och resurser. Här kan nämnas kväner/lantalaiset och tornedalingarna på Nordkalotten, ursprungsskandinaver i hela norra Sverige men även samer som har hamnat utanför renskötseln. Samtliga dessa gruppers kulturarv, status och politiska legitimitet står nu på spel. Samtidigt utmanas allmänhetens tillgång till jakt och fiske samt de lokala samhällenas beroende av markresurserna för en hållbar utveckling.
Att endast ta hänsyn till samer och rennäring på det sätt som framgår av Renmarkskommittén (N 2021:22) och därmed ytterligare stärka samernas ställning på den övriga befolkningens bekostnad bör knappast vara förenligt med rättsstatens principer.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande tre frågor till landsbygdsminister Peter Kullgren:
- Har ministern tagit del av och beaktat den nya kunskap som har tillkommit genom forskning inom historia, geografi, arkeologi, molekylärgenetik och arkeogenetik som beskrivs ovan?
- Varför återspeglas inte den nya kunskap som beskrivs ovan i utvecklingen av den nationella politiken för norra Sverige i det fall ministern har tagit del av forskningen inom detta område?
- Hur avser ministern att agera för att också ta hänsyn till samtliga berörda folk, kulturer och näringar i norra Sverige i det fortsatta arbetet?
