Vem har rätt att jaga och fiska där det finns renar? Nr. 4

Remiss

Kvenlandsförbundet är mycket kritiskt till förslag om att i rennäringslagen ta in samebyarnas ensamrätt att reglera jakt och fiske i områden där det finns renskötsel. Del 4.

Del denne på:

Vår historia, närvaro, jakt- och fisketraditioner finns inte med i delbetänkandet om rätt till jakt och fiske i renbetesmark. Utredningen bygger mycket på antaganden och vi anser att renmarksutredningen bör läggas ner.

Remissyttrande till Renmarkskommitténs delbetänkande. Jakt och fiske i renbetesland SOU 2023:46

Kvenlandsförbundet/Kveenimaayhistys är en av föreningar som företräder kv(e)äner i Sverige, Finland och Norge. Kväner är en folkgrupp som bott och bor i norra delarna av dessa länder. Vi har en gemensam historia, kultur och språk – meänkieli, som är erkänd som ett minoritetsspråk i Sverige. Vår närvaro i dessa områden är från 890-talet e.Kr. Den sk Ottars berättelse beskriver kvänernas närvaro, verksamheter, samt bosättningsområden. Vi kan med bomärken visa bosättning från slutet av 1400-talet. Vissa av dem kan härledas till nu levande släkten och personer.

Den forskning som Luleå tekniska universitet presenterat berör områden ovan sk odlingsgränsen. Den talar ett mycket tydligt språk; det har under väldigt lång tid existerat andra verksamheter/näringar än enbart renskötsel i norra Sverige. Arkeologiska fynd visar på att det levt människor i våra nordliga områden under tusentals år. 2000 år gamla fynd av järn och stålframställning. En sådan verksamhet har rimligtvis varit på plats och ställe där människor bott.

Det behövs en djupare forskning för att kartlägga de olika folkgruppernas historiska närvaro och näringar i det så kallade renbetesområdet. Detta har inte skett i renmarksutredningen.

Sanningskommissionen dokumenterade kvänernas renskötsel, ett exempel

Sanningskommissionen har kunnat konstatera att Tornedalingar/Kväner/Lantalaiset ägde egna renar, vilket framgår av olika bouppteckningar från bl a senare delen av 1800-talet och tidigare. Ända fram till början av 1900 talet framkommer detta tydligt i bouppteckningar. En bouppteckning från Kurravaara by 1889 visade till exempel att den avlidne ägde 30 renar till ett värde av 240 kronor.

Vi måste vara med

Vi följer med stor oro renmarkskommitténs arbete. Direktiven är redan på förhand styrda mot förväntat resultat. De bygger inte på historiska fakta. Vår folkgrupp, kväner/lantalaiset/tornedalingar har inte heller varit involverade i utredningen. Vi är en part i sammanhanget som helt blivit exkluderad. Vår historia, bebyggelsehistoria, näringar har inte beskrivits trots att vårt folk i årtusenden bebott och verkat i området. Det här kan vi inte längre acceptera. Utredningen bygger i stora delar på en historie-förfalskning.

Utredningens förslag som har en mycket omfattande påverkan i samhället behöver ha starkt juridiskt stöd, men något sådant finns inte i Renmarksutredningen.

Utredningen har valt att vara förenlig med den sk Girjas domen, som till största delen består av antaganden. Följande utdrag från domen: ”det får godtas att vissa ofullständigheter i utredningen om förhållanden på det aktuella området under viss tidsepok fylls ut genom rimliga antaganden”

”inte uteslutande att det även finns andra grupper som haft/har rättigheter i samma område”

Högsta domstolen har alltså inte utgått från solida bevis utan har ”antagit” hur förhållandena varit. Man har också antytt om att det funnits andra näringar och människor med rättigheter utanför rennäringen. Detta har dock inte utretts och forskats på ett objektivt sätt.
Det här innebär att utredningens uppfattning vilar på slutsatser från en dom som använt sig av antaganden.

Kvenlandsförbundet anser att hela Girjas domen skall rivas upp och utredas på ett rättssäkert sätt som det sig bör i ett demokratiskt och rättssäkert land.

Konsekvensanalys saknas i utredningen:

Kväner, Tornedalingar och Lantalaiset har ansökt hos regeringen om att få urfolks status. Vi har så stark historisk bevisning att det kommer att bli svårt att kringgå detta. Hur skall våra gamla rättigheter bevaras och hanteras för att dessa inte ska förloras till en sameby, som mycket senare kommit in i området? Boskapsskötsel av tamdjur är betydligt äldre än nuvarande renskötsel.

Jakt och fiske är både kultur och fritidsintresse hos en stor del av befolkningen, inte enbart för de ca 5000 samebymedlemmar som ingår i Sveriges 51 samebyar. Hur kommer möjligheten för jakt och fiske att påverkas om samebyarna får bestämma? Kostnader? Turistföretag utan koppling till samebyn?

Redan nu kan vi se negativa konsekvenser i Girjas området. Borde vara en varningsklocka för utredningen och övriga beslutfattare.

Etnicitet och vänskapsförhållanden blir styrande för rätten till jakt och fiske.

Kvenlandsförbundet/Kveenimaayhistys föreslår att renmarksutredningen läggs ner och att en korrekt historiegranskning genomförs över de folk och näringar som funnit i det så kallade renbetesområdet. Därefter kan man börja tilldela rättigheter.

KVENLANDSFÖRBUNDET/KVEENIMAAYHISTYS

Rune Bjerkli ordf
Emil Välitalo vice ordf
Jim-Ove Haapalainen styrelseledamot
Gertrud Monlund Styrelseledamot

5. Juni 2024

Jakt och fiske i renbetesland

I Sverige har vi en situasjon der samene prøver å få kontroll med jakt og fiskeretten i store deler av det svenske kongeriket. Denne saken er svært aktuell 10. juni 2024 da fristen med å komme med høringsvar (remissvar) på en offentlig utredning angående spørsmålet utløper.

Denne saken tar vi opp i flere artikler.

Kvener innlandsbåter
Kampsak
Kampsak
Ble medlem!

Del denne på: