Vem har rätt att jaga och fiska där det finns renar? Nr. 3
Kvenlandsförbundet är mycket kritiskt till förslag om att i rennäringslagen ta in samebyarnas ensamrätt att reglera jakt och fiske i områden där det finns renskötsel. Del 3.
Utredningen utgår från Girjasdomen och ska göra detta till en generell lag för stora delar av Sveriges område. Lite hänsyn har tagits till andras intressen. Förhållandena i Gällivare/Kiruna/Girjas sameby är inte desamma som på andra platser i Sverige. Och så har de varken gått in i detalj på viktiga punkter i utredningen eller tittat på helheten. Många stora organisationer är mycket negativa till arbetet.
I remisserna till utredningen finner vi flera uppseendeväckande uppgifter.
INNEHÅLL:
REMISSVAR
Utvalda delar
1. Jordbruksverket
Jordbruksverket invänder mot förslaget om att en Renmarksnämnd för jakt och fiske ska inrättas på verket. Fram till 2007 var Jordbruksverket visserligen sektorsansvarig myndighet för rennäringsfrågor, innan dessa frågor fördes över till Sametinget.
Numera har Jordbruksverket dock endast två kvarstående uppgifter på området enligt 1 och 8 §§ rennäringsförordningen (1993:384).
Vidare har myndigheten inte längre kvar det regeringsuppdrag som innebar förhandlingar mellan samebyar och skogsägare i främst Härjedalen gällande arrende av renbete. Den kunskap och erfarenhet som tidigare fanns på området har till stor del försvunnit från myndigheten.
Eftersom Jordbruksverket i sammanhanget inte har kvar några andra centrala uppgifter som omfattar rennäringen är det svårt att behålla kompetensen på området.
Detta anser vi talar för att nämnden bör inrättas under en annan myndighet.
Av samma skäl anser vi även att rätten att föreskriva om närmare regler för upplåtelser på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen bör flyttas till en annan myndighet.
Utvalda delar
2. Härjedalens kommun
Härjedalsdomen
Svegs tingsrätt meddelade dom 1996-02-21.
Dom nr DT 12 Mål nr 88/90 T 70/91 och T 85/95 ”
” 1 Tingsrätten förklarar att någon av avtal oberoende rätt till bete med ren till förmån för samebyarna ej belastar fastighetsägarna tillhöriga fastigheter”
Tingsrätten fann att någon rätt till bete med ren ej fanns vare sig av Urminnes hävd, Sedvanerätt eller Konventionsskyddade rättigheter.
Tingsrättens dom överklagades till Hovrätten, som fastställde domen.
Domen överklagades till Högsta Domstolen, men vann laga kraft då den ej fick prövningsrätt.
Domen överklagades till Europadomstolen, men stod sig. Samebyarna ansågs ha fått goda möjligheter att föra sin talan.
De 690 fastigheterna är spridda över hela Härjedalen, varför presumption uppstår. Även skogsbolagens marker omfattas, då de avstod ytterligare medverkan under förutsättning att även de skulle omfattas av domstolens utslag. Detta är fullkomligt naturligt då även dessa marker är tidigare fjällbondemarker, liksom kyrkans marker, men även statens. Härjedalsdomen bygger på ett antal tidigare utslag i Högsta domstolen.
***
I regeringsformen, som är en grundlag, anges varje medborgares fri- och rättigheter. Viktiga sådana är äganderätt och allemansrätt som båda inskränks och påverkas negativt av kommitténs förslag. Förslag med så omfattande samhällspåverkan behöver ha starkt juridiskt stöd, något som utredningen konstaterat saknas i bland annat vår del av landet.
Tillgången till friluftsliv, jakt och fiske är av stor betydelse för den enskilde medborgaren men även för näringsliv och de olika samhällsfunktionerna. För inflyttning till inlandskommunerna är livskvalitén och tillgång till olika typer av friluftsliv viktig. Värdet av detta förhållande är mycket stort och svårt att överskatta.
Näringslivet och turismen är för Härjedalens kommun en viktig del. Begränsningar avseende friluftslivet, jakten och fisket gagnar inte lokalsamhället, dess ekonomi, inflyttning, besökare och turistintäkter.
Utredningen har ökat konflikterna på alla plan mellan alla parter och med nuvarande direktiv finns ingen möjlighet att vända den utvecklingen. Detta talar starkt för att utredningen bör läggas ner.
***
Utredningen har kommit fram till följande slutsats: Alla samebyar ges ensamrätt till upplåtelse av jakt och fiske, likt girjasdomen som är baserad på urminnes hävd. Renskötselrätt erkänns genom ett särskilt rättsinstitut att jämföras med äganderätten. Samebyarnas jakträtt innefattar all jakt.
Detta betyder att bestämmanderätten över jakten och fisket på statlig mark kommer att flyttas från markägaren till samebyarna. Det innebär att makten att bestämma över jakten och fisket på svenska folkets marker flyttas till ekonomiska föreningar och ca. 3 700 renägande samer som verkar på nästan halva Sveriges yta.
Detta riskerar att kraftigt inskränka möjligheterna för lokalbefolkningen, icke renägande samer och övriga näringar.
Härjedalens kommun anser att utredningens slutsatser skulle försvaga grunden för äganderätten och fastighetsrätten samt leda till stor oreda och försvårad markförvaltning för alla inblandade parter. Det är av yttersta vikt, för såväl enskilda som för annan näring än rennäringen att statlig mark är tillgänglig för alla.
Delbetänkandet tar ensidigt utgångspunkt i en närings behov och ser inte till hela befolkningen. Utredningen har inte sett de politiska möjligheterna som kunnat ge stabilitet och förutsättningar för en långsiktig lösning och ett väl accepterat delbetänkande.
Härjedalens kommun anser därför att upplåtelsen av jakt- och fiske även i fortsättningen bör hanteras av Länsstyrelsen och att utredningen bör läggas ner.
Utvalda delar
3. Justitiekanslern
Det är vidare positivt att kommittén försöker lösa den problematik som identifierats beträffande statens hantering av upplåtelser av småviltsjakt och fiske. Jag är dock tveksam till om förslaget till en ny reglering i 32 a § rennäringslagen åstadkommer den förändring som avses. Dessutom framstår den föreslagna regleringen fortfarande som svårtillgänglig. Jag anser det därför motiverat att frågan blir föremål för ytterligare överväganden.
Utvalda delar
4. Jägarnas Riksförbund
Utredningen finner att renskötselrätten kan exproprieras men finner det dyrt och tveksamt ur folkrättslig synpunkt. I jämförelsen med renskötselrätt i Norge och Finland konstaterar utredningen att i Norge ingår enbart småviltsjakt samt att i Finland ingår inte jakträtt i renskötselrätten. Sverige och Finland har lång gemensam rättstradition. JRF anser att staten bör expropriera samebyarnas jakt och fiskerätt och att personer med stark anknytning (till exempel fast boende och renskötselutövare) erhåller likvärdig möjlighet till jakt och fiske på statens mark på område där renskötsel bedrivs året-runt och att svenskar i övrigt även fortsättningsvis har möjlighet att jaga och fiska i området.
Renskötsel, jord- och skogsbruk, med jakt och fiske som viktiga delar, är alla centrala näringar i det område som utredningen omfattar och lagstiftningen behöver tillgodose att de kan utvecklas tillsammans mot en hållbar framtid. JRF finner att detta blir särskilt tydligt när renskötsel bedrivs på av annan ägd mark med mycket olika nyttjande både avseende plats och årstid och i vissa fall nyttjas marken kanske enbart 3 gånger på 90 år. Renskötselrätten innehåller få ansvarsbestämmelser medan markägaren har ansvar som ägare av fastigheten. JRF finner att markägare och renskötare har, trots föråldrad lagstiftning och stor samhällsomvandling på alla plan, i de flesta fall klarat att hitta lösningar och hantera relationerna. Renmarksutredningens arbete (utifrån direktivet) orsakar nu uppblossande konflikter som riskerar att långsiktigt förstöra utvecklingen och särskilt drabba rennäringens utövande. Denna allvarliga utveckling behöver omgående hanteras och i det fortsatta utredandet behöver rennäringens rättigheter noga avvägas mot övriga intressen i varje slutsats.
Högsta domstolen anger även att Girjasdomen underbyggs i delar på antagande och bedömning då solid bevisning saknas, vilket gör att även utredningens förslag bygger på antaganden. Nu har en rättegång till startat och därutöver har 4 samebyar stämt staten avseende jakt och fiskerätt och andra bedömningar i rättsliga frågeställningar lyfts nu av statens jurister. JRF anser att en bredare rättslig bedömning behöver ingå i utredningen som kommer att påverka betydligt fler än staten som markägare. Därtill har 3 politiska partier reserverat sig mot delbetänkandet och flera andra partier lämnat kritiska särskilda yttranden.
Urminneshävd saknar koppling till markägare och hävd kopplat till renskötsel bedöms upprätthållas om den nyttjas i ett område 3 gånger på 90 år. Utredningen anger ingenstans om slutsatserna enbart gäller på statens mark. I första hand leder utredningens slutsatser till att bestämmanderätten över jakt och fiske på statlig mark överförs till 43 fjäll- och skogssamebyar (samt 8 koncessionssamebyar) som verkar på närmare halva Sveriges yta. I äganderätt ingår ansvar att förvalta det som ägs, och staten har fortsatt ansvar, trots att bestämmanderätten över jakt och fiske överförs till 43+8 samebyar som bedriver varierande brukande av området mellan år och årstider.
I förlängningen ser JRF att rättsinstitutet urminneshävd kan komma att användas för bestämmanderätt för jakt och annan nyttjanderätt i renskötselrätten på all mark där renskötsel kan bedrivas, då utredningen inte anger avgränsning av urminneshävd. En hävd som upprätthålls om den nyttjas ett fåtal gånger under 100 år. En sådan utveckling skulle innebära mycket stor samhällspåverkan med enorma kostnader och konflikter.
Antalet jägare som årligen jagar småvilt ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen är mycket större än antalet medlemmar i samebyarna. Jakt och fiske är ett stort fritidsintresse och en kulturyttring för många och utredningens slutsatser skapar stor oro, som förstärks när Girjas sameby beslutar om inskränkningar.
Utvalda delar
5. Pajala kommun
Har man ovanstående i beaktande förstår man att frågor som rör möjligheten att fiska, jaga och idka friluftsliv i fjällen är en lika angelägen fråga för folk i vår kommun som för befolkningen i våra grannkommuner ovan lappmarksgränsen.
Nu när den historiska beskrivningen av området ovan lappmarksgränsen alltmer börjar ifrågasättas finns det stor anledning att inte förhasta sig i frågor vars följdverkningar kan få oanade konsekvenser.
Helt klart är att det har funnits en slagsida i historiebeskrivningen som varit till gagn för vissa intressen framför andra. Det kanske inte alltid varit avsiktligt utan har antagligen till stor del bakgrund i en tidigare vurm för mer ”exotiska levnadssätt” påhejat från centralmakt, media och opinionsbildare, såväl centralt som regionalt.
Vi ser idag ett ökat intresse kring områdets historia, ett intresse av ett få en mer heltäckande och inkluderande historiebeskrivning, bland annat om den historiska markanvändningen.
Kommittén bör säkerställa forskningsbaserade konsekvensanalyser för att undersöka hur olika förslag påverkar platsernas utveckling och olika grupper av människor, både socialt, kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt. Detta inkluderar exempelvis företagare inom skogs- och besöksnäringen samt privatpersoner som ägnar sig åt jakt och fiske, oavsett om de tillhör en sameby, är icke renägande samer, tillhör majoritetsbefolkningen, tillhör andra nationella minoriteter eller anser sig tillhöra någon annan grupp.
Det här är beslut som ska leva en lång tid, beslut som påverkar människors livssituation i området på ett väldigt genomgripande sätt, i ett område som på så många sätt är viktigt för landet Sverige och dess framtid, det må vara mineralutvinning, NATO-medlemskapet eller annat. Självklart kan inte alla bli nöjda över kommande beslut i dessa frågor men just därför ser vi att det är så viktigt att processen är betydligt mer inkluderande och öppen.
Från Pajala kommuns utgångspunkt ser vi att inskränkningar i vårt levnadssätt, att leva nära naturen med, jakt, fiske, bärplockning eller andra friluftsaktiviteter, vilket riskerar att bli resultatet med nuvarande ingång och direktiv i aktuell utredning skulle innebära stor negativ påverkan på kommunens framtida utvecklingsmöjligheter och attraktionskraft under oöverskådlig framtid.
Utvalda delar
6. Region Norrbotten
Region Norrbotten anser att det behövs mer kunskap om den historiska markanvändningen på statens mark ovan odlingsgränsen och alla andra markområden där det bedrivs rennäring innan nya lagar som r upplåtelse av jakt- och fiskerättigheter beslutas.
Konsekvensanalyser bör genomföras för att undersöka hur olika eventuella förslag påverkar platsernas utveckling och olika befolkningsgruppers förutsättningar och behov såväl socialt som kulturellt samt ekonomiskt och ekologiskt.
Region Norrbotten förespråkar att länsstyrelserna, som en offentlig aktör undeer demokratisk kontroll, fortsätter hantera jakt- och fiskeupplåtelserna.
Markanvändningskonflikterna behöver få en politisk lösning
Högsta domstolen som dömde i Girjas-fallet tog inte hänsyn till, och prövade inte, andra minoriteter och medborgares rätt till jakt och fiske eftersom dessa inte ingick i tvisten som skulle avgöras i Girjas-fallet. Domstolen tog inte heller hänsyn till konsekvenserna av domen när det gäller konfliktnivåer, miljöåverkan, attraktivitet, ekonomi och andra faktorer som påverkar utvecklingen på ett geografiskt område.
Mot bakgrund av Girjas-domen fick Renmarkskommittén i uppdrag att bedöma rättsläget kring upplåtelsen av jakt och fiske inom övriga samebyars områden. Region Norrbotten är kritisk till den ordningen.
Region Norrbotten anser att Girjas-domen med sina specifika omständigheter och avgränsningar inte bör ligga till grund för framtida utformning av lagstiftningen kring upplåtelse av jakt och fiskerättigheter på all statlig mark ovan odlingsgränsen och alla andra markområden där det bedrivs rennäring.
Regionen är tveksam till att överföra ansvaret för förvaltningen av en viktig naturresurs från länsstyrelsen, en aktör som står under demokratisk kontroll, till samebyarna. Samebyarna utgörs av affärsdrivande ekonomiska föreningar där endast renägare har inflytande och beslutsrätt. Dessutom är det värt att notera att av Sveriges samer så är det endast en liten andel som äger renar, och att en ännu mindre andel äger en betydande mängd renar. Detta reser frågor kring representativitet och demokratiskt beslutsfattande inom samebyarna och riskerar stor rättsosäkerhet för alla andra grupper som önskar att fiska eller jaga inom ett sådant område under en samebys kontroll.
Utvalda delar
7. Länsstyrelsen Jämtlands län
Länsstyrelsen menar att de avvägningar som myndigheten föreslås göra är alltför långtgående och komplicerade och riskerar leda till längre handläggningstider och så omfattande avlysningar att allmänheten under vissa tidsperioder i praktiken riskerar utestängas från småviltjakt och fiske. Det finns enligt Länsstyrelsen en stor risk att de föreslagna förändringarna medför att syftet med förändringarna inte uppnås.
Förslagen riskerar även frångå god förvaltningssed då kommitténs förslag, enligt Länsstyrelsens mening, inte tar tillräcklig hänsyn till den utredningsskyldighet enligt 5 § förvaltningslagen (2017:900) som länsstyrelserna har att förhålla sig till. Länsstyrelsen ställer sig även frågande till huruvida en tillfällig lagsstiftning är lämplig sett till renmarkskommitténs nuvarande slutredovisningsdatum.
Länsstyrelsen drabbas av ett intäktsbortfall vid överlåtelse av rätten till upplåtelser. Det är inte säkert att länsstyrelsen kan minska sina kostnader i motsvarande omfattning. Det kan tvärtom uppstå nya kostnader, bland annat för samordning med föreningar och för tillkommande handläggning i samband med eller som en följd av överlåtelsen. Länsstyrelsen behöver ha såväl ekonomiska som personella resurser i beredskap för den händelse att ett föreningsuppdrag återkallas. Konkret innebär det att bortfallet av upplåtelseintäkter behöver kompenseras med ökade anslag.
Att föreningen får bilda aktiebolag för förvaltningen innebär att ett incitament byggs in för att maximera intäkter, som kan ge oönskade effekter på förvaltningen. Det kan exempelvis tänkas att majoriteten av föreningens styrelse ger ett driftbolag i uppdrag att maximera upplåtelseintäkterna, med effekter på jakten för lokalboende.
Utvalda delar
8. Sametinget
Det är av stor vikt att staten tar fasta på och stadfäster i lag de internationella konventioner och deklarationer som Sverige undertecknat. Utöver stadgandet i regeringsformen har Sverige ratificerat ett flertal internationella och europeiska konventioner, i vilka Sverige erkänner samernas folkrättsliga särställning och urfolksstatus. Flera FN-organ har i sina granskningar kritiserat Sverige för bristande efterlevnad av samers rättigheter och lämnat förslag på åtgärder.
Med rättighetsperspektivet som grund följer att samer tillsammans i gemenskap med andra samer har rätt till sitt eget kulturliv och sina traditioner. Att säkerställa att samer ges möjlighet att tillhöra sin gemenskap i en sameby bekräftar de rättigheter som samer har. Det bör också påpekas att samerna inte har ”fått” renskötselrätten av den svenska staten. Det samiska folket har alltid haft den genom långvarigt brukande och urminnes hävd.
Sametinget bör vara ansvarig myndighet för jakt och fiske.
I Sametingets förslag från november 2023 föreslås Sametinget bli myndighet med ansvar för jakt och fiske, likt Sametinget är för renskötseln. Sametinget föreslår att det ansvar som Länsstyrelsen och Jordbruksverket idag har eller föreslås i fortsättningen att erhålla ska innehas av Sametinget.
Utvalda delar
9. Lantbrukarnas Riksförbund
Utredningen har kommit fram till följande slutsats:
Alla samebyar erkänns ”Girjasrätt” genom urminnes hävd. Renskötselrätt erkänns genom ett särskilt rättsinstitut att jämföras med äganderätten. Samebyarnas jakträtt innefattar all jakt.
Detta innebär att makten (bestämmanderätten) över jakten och fisket på statlig mark ska flyttas till Sveriges 51 samebyar1. Dvs 51 ekonomiska föreningar för ca 4 600 renägande samer som verkar på ungefär halva Sveriges yta från Treriksröset i norr till och med Jämtlands län i söder.
Detta skulle skapa 2 bestämmanderätter på samma mark;
* Äganderätt
* Det särskilda rättsinstitutet urminnes hävd
LRF avvisar utredningens slutsatser.
Det skulle försvaga grunden för äganderätten och fastighetsrätten och det skulle leda till stor oreda, ökade konflikter samt försvårad markförvaltning för alla inblandade parter.
Förslag med så omfattande samhällspåverkan behöver ha starkt juridiskt stöd, men något sådant finns inte i Renmarksutredningen. Istället har ett flertal juridiska händelser uppkommit under utredningens gång som gjort utredningens juridiska analys allt mer osäker.
Utredningen har inte klargjort skillnaden för det särskilda rättsinstitutet urminnes hävd på statlig mark respektive privat ägd mark, vilket är problematiskt. Det särskilda rättsinstitutet urminnes hävd kan endast utkrävas av samebyar under särskilda förutsättningar. Det skall inte och kan inte jämställas med äganderätt.
Renmarksutredningen har ökat konflikterna på alla plan mellan alla parter och med nuvarande direktiv finns ingen möjlighet att vända den negativa utvecklingen. Utredningen behöver därför reformeras i sin sammansättning och den behöver kompletteras med nya direktiv.
Girjasdomen baseras på antaganden
Utredningens arbete skall vara förenlig med slutsatserna från en enskild dom, Girjasdomen. Utredningen skall dock utreda en materia som är mycket komplicerad, där många olika parter berörs på en yta av ungefär halva Sveriges yta. I det perspektivet blir det juridiskt begränsande att basera slutsatser på Girjasdomen som gällde ett avgränsat geografiskt område och avgränsade juridiska frågeställningar.
En domstol kan endast pröva de frågeställningar som parterna väljer att pröva inför domstolen. Staten valde dock att inte pröva det förbud mot att upplåta jakt och fiske som återfinns i rennäringslagstiftningen. I Girjas användes gamla hävdsregler för att bedöma rätten till småviltsjakt och fiske ovanför odlingsgränsen i ett område som historiskt varit mycket sparsamt befolkat.
I avsaknad av solid bevisning tvingades Högsta domstolen att underbygga sin dom på antaganden och bedömningar.
Ett exempel på detta är bl.a. följande utdrag från domen:
”det får godtas att vissa ofullständigheter i utredningen om förhållandena på det aktuella området under en viss tidsepok fylls ut genom rimliga antaganden,”
Högsta domstolen har alltså inte utgått från solida bevis utan domstolen har ”antagit” hur förhållandena varit. Detta innebär att utredarens uppfattning vilar på slutsatser från en enskild dom som i sin tur använt antaganden.
Utredningens metod baseras på antaganden
För att underbygga arbetet med att ta fram en ny lagstiftning används en utredningsmetod som utgår från vad parterna i en ny domstolsprövning, likt Girjas, skulle välja att låta domstolen pröva, och hur domstolen i det fallet skulle värdera det som parterna skulle välja att pröva.
Detta innebär att utredningens juridiska analys utgår från:
1/ En HD-dom (Girjas) som baseras på antaganden på en begränsad yta för en sameby.
2/ Egna antaganden för hur en ny process i domstol skulle kunna se ut.
Ett juridiskt antagande (fr Girjasdomen) kompletteras alltså med ytterligare ett juridiskt antagande (fr utredningen). Det är en skakig juridisk modell som tenderar mot juridiskt luftslott.
Den juridiska grunden är sammantaget för svag för att utgöra beslutsunderlag för en fråga av så stor dignitet som renmarksfrågan.
Konsekvensanalyser saknas
I ett första led påverkas statens mark av utredningens slutsatser, men ingenstans framgår varför utredningens slutsatser inte skulle gälla på annan mark än statens. Det beror på att det särskilda rättsinstitutet urminnes hävd inte ”tar hänsyn till” vem som äger marken.
Exempelvis ser vi dessa konsekvenser:
Jakt och fiske är en viktig kulturyttring och ett stort fritidsintresse för många fler än de 4600 som ingår i Sveriges 51 samebyar. Hur påverkas allmänhetens möjlighet till jakt och fiske om samebyarna få bestämma över jakten och fisket. Det beslut som Girjas sameby fattat om att utestänga alla som inte är bosatta i Norrbotten från fiske är möjligen en indikation. Idag har Länsstyrelsen en ”sammanhållande” roll för jakt- och fiskekort och prissättning. Hur blir det om 51 olika parter istället får den bestämmanderätten?
Om bestämmanderätten över jakten och fisket och andra nyttjanderätter flyttas från ägaren till marken till en sameby så ändras äganderätten i grunden. Om denna mark säljs eller byts, exempelvis för skydd av skogsmark för naturhänsyn eller infrastrukturutbyggnad, till privatpersoner eller bolag, så blir de ägare till en mark utan jakt- och fiskerätt. Över tid kommer detta leda till att Sveriges fastighetsregister kommer bestå av; 1/ fastigheter med ”normal äganderätt” och 2/ fastigheter med en ”försvagad äganderätt”, där jakt och fiske inte längre ingår i ägandet. Såklart leder detta till ett minskat fastighetsvärde, men det leder också till en allt ökande oreda i takt med de markbyten, arv, klyvningar, sammanslagningar och försäljningar som sker över tid.
Med olika regler och flera parter som får bestämma över samma markområde så blir det mycket mer komplicerat för bönder och skogsägare, men även för andra företag och kommuner när man behöver köpa eller byta mark. Det kommer hämma utvecklingen av de gröna näringarna och samhällsutvecklingen i Norrland.
En huvudsaklig affärsidé för skogsägare är att sköta om sin skog så att träd med bra kvalitet växter upp och avverkas för att bli timmer, massaved och energi. Här spelar älgförvaltningen en viktig roll i ägandet och brukandet av skogen. Men vad sker med skogsskötseln när en sameby, som inte äger marken eller träden, i praktiken förvaltar älgstammen?
Kväner, Tornedalingar och Lantalaiset har ansökt till regeringen för att få status som urfolk. Deras hävd till marken kan innebära att de har starkare rätt än samebyn över stora områden, i det fall bedömningarna utgår från det särskilda rättsinstitutet urminnes hävd. Hur ska dessa urfolk hanteras för att de inte ska förlora sina rättigheter till en sameby?
När staten ställs mot staten är politisk avvägning nödvändig
En ny rättegång har inletts under utredningens gång, Talmamålet. Den skiljer sig från prövningen i Girjasmålet. De jurister som företräder staten genom Justitiekanslern gör andra bedömningar i flera avgörande rättsliga frågeställningar, exempelvis om;
- bevislättnadsprinciper
- älgjakt
- befolkningsstruktur och
- områdesindelning
3 politiska partier godkände inte detta delbetänkande. Därutöver uttrycks tveksamheter mot delbetänkandet från flera parlamentariker i deras särskilda yttranden. Trots svagt politiskt stöd för delbetänkandet så används det av Talma sameby i denna rättegång.
Detta innebär att ett utredningsunderlag, baserat på antaganden, med svagt politiskt stöd föreslagit lagändringar, utan konsekvensanalyser, som nu används som underlag för avgörande i en domstol. Det är en för skakig juridisk grund för rättsutveckling i denna ytterst konfliktfyllda fråga.
Detta leder till att Staten nu skall försvara sina rättigheter som markägare mot ett utredningsmaterial som tagits fram genom statens egen utredning. Att staten ställs mot staten indikerar starkt att det är politiska avvägningar som behövs i renmarksfrågan – inte juridiska antaganden.
Sveriges samebyar verkar på halva Sveriges yta (200.000km2). Girjas sameby omfattar 5449 km2 vilket är 2,7% av den totala yta som samebyarna verkar på. Renmarksutredningens uppdrag är att utifrån vad som antagits på 2,7% av samebyarnas totala område, ändra lagar som ska gälla på alla samebyars område. Det motsvarar halva Sveriges yta. Det är inte rimligt.
Hela remissen
Jakt och fiske i renbetesland
I Sverige har vi en situasjon der samene prøver å få kontroll med jakt og fiskeretten i store deler av det svenske kongeriket. Denne saken er svært aktuell 10. juni 2024 da fristen med å komme med høringsvar (remissvar) på en offentlig utredning angående spørsmålet utløper.
Denne saken tar vi opp i flere artikler.
Vem har rätt att jaga och fiska där det finns renar?
Kvenlandsförbundet/Kveenimaayhistys är mycket kritiska till förslaget att rennäringslagen ska innehålla samebyarnas ensamrätt att reglera jakt och fiske i områden där renskötsel sker (juni 2024):
Lederartikkel: Det blir ikke samisk enerett til fiske og jakt
1. Detta är de viktiga detaljerna i den offentliga utredningen
2. Bristen på kväner är ett brott mot mänskliga rättigheter
3. Hela utredningen bär stämpeln av dåligt arbete
3.1 Jordbruksverket
3.2 Härjedalens kommun
3.3 Justitiekanslern
3.4 Jägarnas Riksförbund
3.5 Pajala kommun
3.6 Region Norrbotten
3.7 Länsstyrelsen Jämtlands län
3.8 Sametinget
3.9 Lantbrukarnas Riksförbund
4. Remissyttrande till Renmarkskommitténs från Kvenlandsförbundet
Andra viktiga länkar:
