Rune Bjerkli och Peter «Pekka» Petersson är på plats i Åre och Fjällkonferens. Här finns information från vårt perspektiv om Våra intressen för hållbar utveckling i fjällen, om föreningen, och 1852 då ryssarna stängde den finsk-norska gränsen (längst ner på sidan).

Kvenlandsförbundet är en gemensam organisation för alla kväner, tornedalingar och lantalaiset i Norden. Vi har en stark koppling till det finska. Vi arbetar för den ursprungliga kvänska/finska befolkningen i framför allt den norra delen av Fennoskandia.

Enligt den finsk-ugriska världskongressen är Kväner ett urfolk i norr. Dessa människor har i flere hundratals år hjälpt till att bygga upp samhället vi har i norr genom till exempel:

• Jordbruk och renskötsel
• Skogsbruk
• Gruvindustri
• Industriellt hantverk
• Industriproduktion
• Fiske och fångst
• Besöksbranschen
• Handel

Det kommer vi att fortsätta med.

PROCESSER

Angående Renmarkskommittens/RK slutsatser och utfallet i Högsta domstolens/HD dom i Girjasmålet samt nu pågående målet i Gällivare Tingsrätt, där Talma samebys/SB krav visavi svenska staten om ensamrätt till all jakt och fiske på statens mark ovan/väster om odlingsgränsen, av urminnes hävd.

HDs domslut och RKs slutsatser är djupt kränkande och samtidigt att betrakta till att bli en juridisk stöld av våra medborgerliga rättigheter att förvalta vår mark själva, samt också den inskränkningen i möjligheterna att kunna jaga och fiska på statens mark ovan odlingsgränsen. Det kan inte vara så att en liten minoritet tillika företagare/näringsidkare skall ha bestämmanderätten i ca en tredje del av Sveriges yta. Bestämmanderätten och förvaltningsrätten måste och skall ligga hos registrerade markägare och på statlig mark svenska staten.

Att utveckla och gemensamt förvalta denna tillgång där alla har en möjlighet att vara delaktiga måste vara ambitionen och den bästa vägen framåt

RENMARKSKOMMITTENS DIREKTIV

I direktivet utgår man ifrån att det bara är samebyarna som kan hävda ensamrätt för upplåtelse av jakt och fiskerätt av urminnes hävd. Eller om det kan delas mellan staten och samebyarna. Samma bedömning verkar gälla för HD:s dom i Girjasmålet.

Enligt resonemang så finns det bara ett urfolk, samerna. Inget kan vara mer felaktigt! Den svenska fjällvärlden har bestått och består fortfarande av många olika folkslag. Varav vi kväner/lantalaiset/tornedalingar är ett urfolk. Direktiven till Renmarkskommitten är i grunden felaktiga. Direktiven innebär att det bara är en partsinlaga för samebyarna i deras nuvarande form.

ATT VARA ETT URFOLK INNEBÄR INTE AUTOMATISKT ATT MAN KAN HÄVDA URMINNES HÄVD

SVENSKA STATSMAKTENS FAVORISERING

Hur kom det då sig att den svenska statsmakten började favorisera storrendriften på den bofasta ursprungsbefolkningen, fjällböndernas och de gamla släktenas bekostnad som sedan århundraden hade befolkat området. Dessa ägde och brukade bevisligen stora landområden väster om den senare byråkratiskt skapade odlingsgränsen.

Svaret är: Malmen, vattenkraften och skogsmarken.

Genom upplyftandet av det storsamiska narrativet, bildades år 1882 en lapp-kommitté vilken åstadkom 1886 års lapp-lag och senare komna rennäringslagar. Ända fram till idag har den Svenska stadsmakten fortsatt att stärka samernas sak gentemot lokalbefolkningarna (tex med lagen ”Riksintresse rennäring”) svenska statens upprättande av dessa reglementen innebär en kraftig inskränkning i äganderätten. Lägg märke till att allt detta startar efter det att de invandrande storrenägarna kom till Sverige i mitten på 1800 talet.

RAMKONVENTIONEN – ARTIKEL 5

Staten har att leva upp till regeringsformens krav att främja minoriteters samfundsliv och relevanta intressen (RF 1:2). Renmarks-kommittens/RKs betänkande går i strid med gällande lag i regeringsformen. Renmarkkommitten betänkande stödjer sig på grova faktafel som tillintetgör hela folkgruppers historiska existens till förmån för samebyarna med tillhörande renägarföretagare.

Statsmakterna insåg att de renägande samerna inte var något hot mot koloniseringen av densamma. Stasmakten tillskansade sig kontrollen över land och vatten väster om odlingsgränsen. Statsmaktens beskydd av dessa samer var ett argument för att undergräva stamhemmanen, nybyggarna och fjällböndernas rätt. Till att istället stärka de invandrande samernas rätt. Det var de sedan tidigare bo-.fasta som stod i vägen för svenska statens intressen. Detta för att staten skulle kunna kontrollera natur resurser som malmen, vattenkraften och den produktiva skogsmarken.

– Renen betar bara på backen och kan lätt förflyttas om den kommer i vägen för framtida markexploateringar.

STAMHEMMAN

Var en gemensam areal, dokumenterad sedan 1500 talet, där ingick rätt att jaga och fiska även på kronomark genom lagfart. Samt utmärktes med rösen. Se tex Suontavaara Lappby. Från stam-hemman utgick nybyggen ofta upp efter älvdalarna.

Till exempel släkten ” Kyrö”. Henrik Mickelsson Kyrö kom upp efter Torne Älv upp till det fiskrika Vittangisuanto som länge hade utnyttjats av bönderna i Tornedalen. Kyrö var bördig från Pello, som idag ligger på finska sidan. Dit han flyttade år 1679 och blev därmed grundare till byn Vittangi.

Dessa mäniskor kom i huvudsak österifrån.

Men det kom också en migration söderifrån.

Under 1600 talet uppmuntrade kungarna svenskar att flytta norrut och bryta ny mark för uppodling och beskattning. Det fanns en stor anledning till att detta var av stor vikt. Så kallad ” Ärjemarks kultur”.

Sverige var i krig, vilket ökade intresset för att befästa landområden och utvinna naturtillgångar, som tex malm. Kungen lovade de norrländska nybyggarna förmåner. Geografiskt sträckte sig dessa upp läns älvarna in i fjällområdena. Längs med barr-skogsbältet.

Dessa nybyggare fick skattebefrielse de första femton åren och männen slapp bli utskickade i krig, icke att förväxla med ovan nämnda stamhemman.

RIKSINTRESSE RENNÄRING

Vi markägare har aldrig hävdat att renägarföretagen/samebyarna inte skall ha rätt att använda vår mark för sitt levebröd. Däremot gör samebyarna allt de kan för att förhindra exploateringar och verk-samheter på privat som statlig mark. Man åberopar Riksintresse rennäring.
Rennäringen/företagarna skall inte inneha riksintresse-status, vilken idag har alldeles för stor makt och missbrukas.

Ett typfall: Fem fritidshus i Sorsele.

En fastighetsägare i Sorsele ansöker om förhandsbesked hos Sorsele kommun, för fem fritidsstugetomter på sin skogsmark. Byggnadsnämnden vänder sig då till Grans sameby som överklagar till högsta instans. Dom hävdar att det förstör deras verksamhet så kraftigt att det inte kan accepters en dylik bybyggelse. Kommunen och Läns-styrelsen får ge sig mot Mark och Miljödomstolens beslut som godkänner att samebyn åberopar Riksintresse rennäring.

SAMEBYMEDLEMMAR/LIKT EN ADEL

Man flyter likt en gammal Adel över regler och lagar. I synnerhet vad gäller sättet att utöva sin verksamhet på statlig mark. Exempel: Man kör fyrhjuling/ATW och motorcykel över allt, man bedriver älgjakt, utan några restriktioner och har rätt att jaga älg på all statlig mark samt på all privat mark i vinterbeteslanden. Samt att man har i stort sett fri byggrätt på statlig mark inom samebyområdet. Någon redovisning av samebymedlemmar är inte offentlig så t.ex. polis och naturvårdsbevakare kan inte veta om en skoterförare har rätt att med motorfordon köra i ett avlyst område eller om en viss person har verklig jakträtt i ett område.

Myndighetsutövare står med mössan i hand. Länsstyrelsers och Naturvårdsverkets tjänstemän är så rädda att göra fel i sin tjänste-utövning så det är ofta renägarföretagen själva som bestämmer t.ex. var ett område skall avlysas för t.ex. skotertrafik. Om rådande för-hållande fortsätter så kommer det än mer spä på konflikten mellan renägare och berörda ortsbor i fjällkommunerna i synnerhet. Det leder också till en etnisk konflikt. HD:s dom och Renmarks-kommittens slutsatser förstärker än mer denna konflikt.

ETNISKA KONFLIKTER, EN SÄKERHETSRISK

Det finns en gammal romantisk idé (skattefjällsmålet) bland samer i allmänhet att ”Sápmi” som sträcker sig över viss del av Nordkalotten skall bli ett eget land eller åtminstone skall bli en autonom region i respektive land. Dessa tankar förstärks nu i och med HD:s dom i Girjas målet. Denna fråga med dessa laddade värden är i dessa tider en mycket dålig väg att beträda. Ett stort land i öster skulle direkt på olika sätt, t.ex. med artificiell intelligens hjälp starta splittringskampanjer mellan befolkningsgrupper.

Att vi skulle hamna i en situation med t.ex. en autonom region mellan större delen av Sverige och Norge är givetvis helt oacceptabelt.

MAKTEN ÖVER DEN SVENSKA FJÄLLVÄRLDEN «SKATTEFJÄLLEN”

Denna fråga har i dessa tider blivit mycket komplicerad. Historiskt sett så har kungamakt, kyrkan och senare staten skött frågan. Dessa har
förvaltat frågan dåligt. Skattefjällsmålet, där det fastslås att den svenska staten äger skattefjällen. Dessa utgick från att det bara fanns ett urfolk, därav dagens problem.

Man har sedan genom Rennäringslagen favoriserat samernas rendrift, på andra minoriteters och andra icke samiska renägares bekostnad.

FÖRSLAG TILL REGERINGEN OCH RIKSDAGEN

1. Riksdagen måste ta ett omtag i hela denna fråga från grunden.
2. Avveckla Renmarkskommitten i sin nuvarande form.
3. Riksdagen måste fatta beslut om alla historiska minoriteter som är och har varit verksamma på svensk mark ovan odlingsgränsen och att de ska ha samma rätt.
4. Riksdagen bör tillsätta en utredning om hur det svenska fjällområdet skall förvaltas och utvecklas.
5. Lagstifta om att alla svenska medborgare har samma och lika rätt till all statlig mark.
6. Sametinget måste reorganiseras till att vara ett parlament för alla urfolk i Sverige.
7. Statsbidragen till de olika ursprungsbefolkningarna i Sverige skall fördelas lika.
8. Revidera den nuvarande Rennäringslagen till en näringsdel och en del om samebyarnas status.
9. Lagstifta om en förändring av Riksintresse rennäring, vilket ovan beskrivits.
10. Upphäv jakträtten för samebymedlemmar på privatägd mark, ”dubbelregistrering”.
11. Rendriftsföretagen måste i lagstiftningen regleras som all annan företagsform.

Kväner i Åre

Rune Bjerkli
+47 901 444 67
kvenfinn@gmail.com

Peter «Pekka» Petterson
+46 70 340 0315
varmecenter@yttertavle.se

HISTORIA

Vi kan dokumentera vår närvaro i våra områden så långt tillbaka som på 800-talet. När Ottar från Nordnorge rapporterade om kväner i norr (tegning) till kung Alfred i England. Professor Dick Harrison hänvisar i Kiruna 16. mars 2023 till flera oberoende skriftliga källor om den här tidens kväner.

Den 16 mars 1340 ingick kung Magnus Eriksson ett avtal med kvänerna om handelsrätt och förvaltning av det vi kallar Kvenland. Denna dag har markerats officiellt som Kvenfolkets dag sedan 2013 i stora delar av vårt område.

Under arbetet med att fastställa gränserna mellan Norge (Danmark) och Sverige/Finland 1751 kan vi skissa på en karta över området där kvänerna bor. Ett område som sträcker sig några mil från båda sidor om Torneå/Haparanda och upp till Narvik väster och öster om Kirkenes i dagens Norge.

Information

Kvenlandsförbundet bildades 1999.

Förbundets uppgift är att bevaka Kveenimaa/Kvenlands kultur, historia, bosättningshistoria, språk, samt ägande- och nyttjanderättigheter. Det sistnämnda gäller rättigheter till land, naturrikedomar och vatten samt dessa rättigheters erkännande och bekräftande.

Förbundet vill förverkliga sina syften genom forskning som stärker kväners ursprung, historia, bosättningshistoria samt arvsrätter genom att förmedla
kunskap till medlemmar, i området bosatta och myndigheter.

Förbundet tar ställning till och uttalar sig i frågor som berör dess verksamhetsområde.

Förbundets verksamhetsområde är fornkväners och deras ättlingars bosättningsområden (Norge, Sverige, Finland) och dessa benämns kvener/finnar i Norge, kväner/tornedalingar/ lantalaiset i Sverige samt lappländare i Finland.

Organisation

Kontaktpersoner

NORGE
Rune Bjerkli
+47 901 444 67
kvenfinn@gmail.com

SVERIGE
Gertrud Monlund
+46 70 298 0584
gertrud.monlund@hotmail.com

FINLAND
Juha Tainio
+358 44 047 0613
juha@tainio.fi

INTERNET

Kvenfinn.no
Kveenimaa.org (på gång)
Fennoskandia.org (på gång)
Instagram.com/kveenimaa
Facebook.com/groups/kveenimaa
Youtube.com@kveenimaa

FREDSAVTALET MED RYSSLAND ÅR 1809

Innebar att Sverige tvingades avträda Finland, som hamnade under ryskt överhöghet.

Rysk stängning av den finsk-norska gränsen i 1852. Migrationen av storrendriften från Karelen och Finland via Norge.

1852

År 1852 stängde Ryssland den Norsk-Finska gränsen. För renskötseln uppstod svårigheter på norsk sida gränsen i och med förlusten av renbetesmarker i Finland.

Gränsstärigningen kom att utlösa en massiv utflyttning av norska samer till Sverige. I exempelvis Karesuando fördubblades den samiska befolkningen, med 69 norsksamiska familjer, under en tjugoårsperiod. Dessförinnan bestod den samiska befolkning ungefär till hälften av den totala befolkningen i Karesuandoområdet.

De norska samernas invasion medförde att minst 20.000 renar ytterligare tillfördes Karesuandoområdet. Även de interna norsksamiska konflikterna bidrog till den norsksamiska inflyttningen till trakterna av Jukkasjärvi i slutet av 1800-talet.

Den stora ökningen av renantalet i Karesuando kom att medföra en överbetning av markerna. Betessituationen startade en ny flyttvåg söderut i Sverige, med början strax innan 1900. Det är denna flyttning som idag hävdas vara en tvångsförflyttning av Karesuandosamer.

Av de samer från Karesuando som flyttade neråt landet i Sverige, var många ättlingar till de samer, som tidigare kommit från Norge till Sverige p g a den ryska gränsstängningen.

Flyttvågen av nordsamer kom att nå ända ner till Jämtland. De nya samerna kom att på ett drastiskt sätt att sätta sin prägel på de inföddas liv och vardag, längs den svenska fjällkedjan och dess angränsande inland. Renskötseln i de södra områdena fick sedan anpassas efter nykomlingarnas sedvänjor.

De mest kända samerna i Sverige har ofta norsksamisk ursprung, såsom författaren Johan Tuuri, konstnären, Nils Nilsson Skum. Ledande, och tongivande personer, inom sametinget, med namn som Baer och Utsi, är ättlingar till de samer som flyttade från Norge på adertonhundratalet.

Konsekvenser för nutiden

Nordsamer tog, med tiden, över samebyar i söder, dit de anlänt. De undanträngda ursprungliga renägare, och andra bofasta i fjällkommunerna, med månghundraåriga rötter i områdena, och de tidigare invånarnas ättlingar kan nu bli tvingade till att söka tillstånd för jakt, fiske, och annat, som de hade rätt till tidigare. Dessa rättigheter har nu till stor del övertagits av nordsamernas ättlingar.

Den svenska staten, och dess myndigheter, har visat ett djupt ointresse för de tidigare brukarnas rättigheter till sina egendomar, med att tillåta nordsamernas utbredning och utnyttjande av renbete på privat mark utan att vare sig ta hänsyn till de ursprungliga innehavarnas samtycke, eller att kompensera dem för intrången. Och det har på senare tid framkommit att staten, också, med avvittringar överfört enskild mark till kronoegendom.

På senare år har också en omfattande historieförfalskning i norr ägt rum, i o m, att samiska namn ersatt de ursprungliga kvänfinska namnen på lantmäteriets kartor.

Vi hävdar att dagens konflikter i «renbetesområdena» har sin rot i den ryska gränsstängningen av den norskfinska gränsen 1852, och den svenska statens oförmåga att tillse att alla intressenter på ett tillfredsställande sätt fått sin röst hörd i berörda frågor. Osynliggörandet av dessa intressenter bäddar för ökade framtida konflikter.

Kilde: Jukkasjärvi historieforskningsgrupp

Holger Torneus och Bengt Johansson-Kyrö (2004)

Litteraturhänvisning:

Östen Groth: Nordkalotten – Konung Faravids land
Nils Arell: Kolonisation i lappmarken
Ernst Manker: Vägen går krokigt